• Hem
  • Om anknytning
  • Om omsorgssvikt
  • Om utbildningen
  • Om utbildningsansvarig
  • Kontaktuppgifter
  • Om Omsorgssvikt

    I Sverige används ofta begreppet ”barn som far illa” Ett begrepp som myntades av barnboksförfattaren Gunnel Linde på 1970-talet och som var en översättning av de anglosaxiska begreppen ’child abuse and neglect’ och ’child maltreatment’.  I Norge och Danmark används begreppet omsorgssvikt. I samband med en att en studie gjordes om hur BVC sjuksköterskor och barnomsorgspersonal förstod innehållet i anmälningsskyldigheten, gjordes en genomgång av relevant litteratur. Det visade sig att ”barn som far illa” användes flitigt men att det saknades en definition av vad som avsågs. Mer relevant är att använda begreppet omsorgssvikt där vi vet mer om vad begreppet innebär. Den definition som har stöd både i forskning och i vår lagstiftning lyder som följer

    Barn vars fysiska och/eller psykiska utveckling är i fara på grund av föräldrarnas bristande omsorgsförmåga dvs. omsorgssvikt

    Omsorgssvikt omfattar fysiska och sexuella övergrepp, fysisk vanvård, försummelse samt känslomässig otillgänglighet i föräldra-barnrelationen dvs. psykologisk omsorgssvikt. Att utsättas för omsorgssvikt har i hög grad visat sig påverka barns utveckling. Det gäller särskilt psykologisk omsorgssvikt. Eftersom effekten ofta startar långt innan eventuella symtom visar sig räcker det inte med att förlita sig på avsaknaden av synliga symtom för att säkra barns hälsa och utveckling.  Barn läker i relation varför det blir betydelsefullt att så tidigt som möjligt se till så att barn och familjer så snart som möjligt får hjälp.