När det gäller anknytning handlar det om skydd och tröst, stress och alarm. Det är alltså inte relationen mellan barn och föräldrar i allmänhet. Anknytningen aktiveras då barnet är rädd, ledsen och stressat och behöver skydd och tröst. Anknytningen har en genetisk bas.

Barn kan inte låta bli att knyta an. Så som de blir bemötta bygger de in inre mentala representationer av sig själva som värdefulla eller ej och av andra som villiga att skydda och trösta eller ej. Barnets bön om skydd och tröst aktiverar omvårdnaden hos föräldern. Omsorgen/omvårdnaden har också en genetisk bas. Föräldrar kan inte låta bli att skydda och trösta.

De barn som blir bemötta av sina anknytningspersoner på ett känsligt och lyhört sätt, när de ber om skydd och tröst, bygger en trygg anknytning till föräldern och till andra anknytningspersoner. Barn som kontinuerligt blir avvisade då de ber om skydd och tröst eller som ibland blir bemötta och ibland inte, utvecklar en otrygg anknytning till sin anknytningsperson.